oliviamb

Jag har satt mig ner i vägran för att låta det fortsätta, och det är inte du det är jag det passar in så bra nu men jag lovar dig att så länge du vill, har det inte samma innebörd som vi en gång sa. Och att jag måste hitta någon att skylla på för det här är egentligen meningslöst så jag borde väl resa mig upp och antingen säga att vi tar rätt riktning eller anklaga mig själv och skrika jag är skyldig. Men är hon det då?

Jag ber om ursäkt för mitt beteende men det gör väl alla ibland, eller hur.